F-gasförordningen (EU) 2024/573: vad den betyder för kyla och värmepumpar

Vad förordningen omfattar

Förordningen reglerar fluorerade växthusgaser (F-gaser): HFC, PFC, SF6 och de andra ämnen som står i bilaga I, samt omättade HFC och HCFC, ofta kallade HFO, i bilaga II ^[1]. För kyl- och värmepumpsbranschen gäller den alla led: import och försäljning av köldmedier, nya produkter som släpps ut på marknaden, installation, service, läckagekontroll, journalföring och omhändertagande när utrustningen tas ur drift. Ozonnedbrytande ämnen som R22 regleras i stället av en egen förordning, (EU) 2024/590 ^[4].

Den som ansvarar för att kraven uppfylls är i de flesta fall operatören: den fysiska eller juridiska person som har den faktiska kontrollen över utrustningens tekniska funktion. Det är oftast ägaren, men kan vara någon annan om det är avtalat och den personen verkligen har kontrollen.

Utsläppsförbud och skyldighet att förebygga läckage

Avsiktlig utsläpp av F-gaser är förbjudet. Operatören måste vidta åtgärder för att förhindra läckage, och ett läckage som upptäcks måste repareras utan onödig dröjsmål. Efter reparationen måste en certifierad person kontrollera utrustningen igen, tidigast efter 24 timmars drift och senast en månad efter reparationen, för att visa att reparationen var effektiv (Artikel 4(5)). För viss mobil utrustning kan kontrollen göras direkt efter reparationen ^[1].

Läckagekontroll: gränser och intervall

Hur ofta utrustningen ska läckagekontrolleras beror på mängden köldmedium uttryckt i ton CO2-ekvivalenter (kg × GWP / 1 000). För rena HFO räknas gränserna i stället i kilo ^[1].

Utrustning med 500 t CO2e eller mer ska dessutom ha ett läcksökningssystem som larmar operatören, och systemet ska kontrolleras minst en gång om året ^[1]. Hermetiskt sluten utrustning som är märkt som sådan och innehåller mindre än 10 t CO2e behöver inte läckagekontrolleras. För rena HFO gäller gränserna 1 kg, 10 kg och 100 kg, och märkt hermetisk utrustning under 2 kg är undantagen ^[1]. Hur kontrollen går till steg för steg står i guiden om läckagekontroll.

Journal

För utrustning som ska läckagekontrolleras ska operatören föra journal. Den ska bland annat visa typ och mängd av köldmedium som installerats, fyllts på och tagits om hand, vem som utförde arbetet och personens certifikatnummer, datum och resultat för läckagekontrollerna samt vilka åtgärder som vidtagits. Journalen ska sparas i minst fem år ^[1].

Certifiering

Installation, reparation, underhåll, service, läckagekontroll, omhändertagande och avveckling ska göras av certifierade personer, och företag som utför arbetet åt andra ska också vara certifierade. Med 2024/573 ska utbildningen även omfatta alternativ till F-gaser, till exempel koldioxid, ammoniak och kolväten. Minimikraven för certifikat inom stationär kyla, luftkonditionering och värmepumpar samt kylaggregat på lastbilar, släp, containrar och järnvägsvagnar står i genomförandeförordningen (EU) 2024/2215 ^[2]. Hur certifieringen organiseras nationellt skiljer sig mellan länderna. Hur det fungerar i Sverige står i artikeln om svenska regler. Genomförandeförordningen anger certifikattyperna för personer: A1 (alla arbeten med F-gaser och kolväten), A2 (samma för utrustning med mindre än 3 kg, eller mindre än 6 kg i märkta hermetiskt slutna system), B (CO2), C (ammoniak), D (bara omhändertagande av F-gaser, under samma gränser) och E (bara läckagekontroll, utan ingrepp i kretsen). Certifikat enligt den gamla förordningen (EU) 2015/2067 (kategori I–IV) motsvarar A1, A2, D och E, men får bara användas vidare efter den kunskapsuppdatering som krävs enligt artikel 10 i 2024/573.

Servicestopp för köldmedier med högt GWP

Från och med 1 januari 2025 är det förbjudet att använda F-gaser med en GWP på 2 500 eller mer för service och underhåll av kylutrustning. Återvunna eller återbrukade gaser med så hög GWP får fortfarande användas fram till 31 december 2029. För luftkonditionering och värmepumpar gäller motsvarande förbud från 1 januari 2026, och återvunnen eller återbrukad gas får användas till slutet av 2031. Från och med 1 januari 2032 stramas gränsen för stationär kylutrustning åt till GWP 750, men återvunna eller återbrukade gaser får fortfarande användas. Undantagen omfattar militär utrustning och utrustning som kyler produkter under −50 °C. För GWP‑750‑förbudet från 2032 är utrustning som kyler kärnkraftverk också undantagen ^[1]. Dessa undantag gäller endast för kylutrustning, inte för luftkonditionering och värmepumpar (Artikel 13(3)–(5)).

För en anläggning med R404A (GWP cirka 3 900) betyder det att nytt R404A inte längre får fyllas på. Ett läckage repareras och systemet fylls på med regenererad gas, eller så byts köldmediet. Konverteringskalkylatorn visar vilka alternativ som passar.

Förbud mot nya produkter

Bilaga IV förbjuder att vissa nya produkter släpps ut på marknaden, med datum per produktgrupp ^[1]. Några exempel som berör kylbranschen:

• Stationär kylutrustning som innehåller F-gaser med GWP 2 500 eller mer: förbjuden sedan 2020, utom utrustning för kylning under −50 °C.
• Centrala kylsystem (multipack) för kommersiellt bruk på 40 kW eller mer med GWP 150 eller mer: förbjudna sedan 2022. I primärkretsen i ett kaskadsystem får F-gaser med GWP under 1 500 användas.
• Fristående kommersiella kyl- och frysmöbler: HFC med GWP 150 eller mer förbjudna sedan 2022, andra F-gaser med GWP 150 eller mer sedan 2025.
• Luft-vatten-splitsystem upp till och med 12 kW med GWP 150 eller mer: förbjudna från den 1 januari 2027, utom när det krävs för att uppfylla säkerhetskrav. Det gäller till exempel värmepumpar med R32 (GWP 675) ^[6].
• Luft-luft-splitsystem upp till och med 12 kW med GWP 150 eller mer: förbjudna från 2029. Från 2035 får de inte innehålla F-gaser alls, utom när det krävs för att uppfylla säkerhetskrav.
• Undantag för tryckluftstorkar: Genomförandeförordning (EU) 2026/1975 av den 8 september 2026 tillåter att kyltorkar för tryckluft (vätskekylaggregat och kompakta enheter upp till 50 kW) med ett GWP på 150 eller mer släpps ut på marknaden från 1 januari 2027 till 31 december 2030, om de bär den märkning som krävs enligt artikel 12.2 ^[8].

Bilagan är lång och har många villkor. Läs raden för den aktuella produktgruppen i förordningen innan du väljer köldmedium till ett nytt projekt. Bilaga IV gäller också vätskekylaggregat (chillers): enligt kommissionen får aggregat över 12 kW med GWP 750 eller mer inte släppas ut på marknaden från den 1 januari 2027.

Märkning

Kylutrustning, luftkonditionering och värmepumpar som innehåller F-gaser får bara släppas ut på marknaden med en märkning (artikel 12) ^[1]. Märkningen ska visa att produkten innehåller F-gaser, gasens beteckning, mängden i vikt och i ton CO2e samt GWP. Hermetiskt sluten utrustning märks som sådan. Märkningen ska vara läslig och outplånlig, sitta vid serviceanslutningarna eller på den del som innehåller gasen och vara skriven på det officiella språket i den medlemsstat där produkten släpps ut på marknaden. Byts gasen vid en konvertering ska utrustningen märkas om med de nya uppgifterna (artikel 12.3) ^[1].

Formatet fastställs genom genomförandeförordning (EU) 2024/2174, som gäller från 1 januari 2025 och ersätter (EU) 2015/2068. Etiketten ska bära texten "innehåller fluorerade växthusgaser" och, för utrustning som fylls på plats, ha ett utrymme för att ange påfylld mängd ^[7]. Retrofit-kalkylatorn har en checklista som inkluderar ometikettering.

Kvoter och utfasning av HFC

Mängden HFC som får släppas ut på EU-marknaden begränsas av kvoter som trappas ned stegvis och når noll år 2050 ^[1][5]. Kvoterna gäller producenter och importörer, men de påverkar alla genom pris och tillgänglighet: köldmedier med högt GWP blir dyrare och svårare att få tag på långt innan de förbjuds. Därför lönar det sig att välja ett köldmedium med lågt GWP redan för nya installationer.

Äldre regler som inte längre gäller

Kommissionens förordningar (EG) nr 1497/2007 och 1516/2007 med standardkrav för läckagekontroller upphävdes genom (EU) 2026/1444 utan att ersättas ^[3]. Läckagekontroller utförs nu med moderna metoder enligt god praxis och tillverkarens anvisningar.