Byta från HFC till CO2 (R744) eller propan (R290) steg för steg

När är ett byte aktuellt?

Sedan 1 januari 2025 får nya F-gaser med GWP 2 500 eller mer inte längre användas för service av kylutrustning. Regenererad eller återvunnen gas får användas till och med 2029, och från 2032 skärps gränsen till GWP 750 ^[1]. Centrala kommersiella system på 40 kW eller mer med GWP 150 eller mer får inte längre släppas ut på marknaden ^[1]. Samtidigt minskar HFC-kvoterna, vilket höjer priset och minskar tillgången ^[1]. Ett byte är oftast värt att överväga när:

• anläggningen går på R404A, R507A eller ett annat köldmedium som omfattas av servicestopp, eller kommer att göra det från 2032,
• anläggningen läcker ofta eller behöver en stor reparation, till exempel ett nytt kompressoraggregat eller nya rör,
• butiken eller byggnaden ändå ska byggas om eller till,
• operatören vill sänka kostnaden för köldmedium och läckagekontroller.

För en liten anläggning kan en konvertering till en HFC/HFO-blandning med lägre GWP vara ett första steg. Konverteringskalkylatorn visar vilka alternativ som passar.

Varför du normalt inte kan fylla R744 eller R290 i ett HFC-system

Ett HFC-system har ett högsta tillåtet tryck (PS) som är valt för HFC. Med CO2 skulle det överskridas flera gånger om, och tryckavsäkring, kompressor och olja är fel. Propan i ett HFC-system ger ett brandfarligt köldmedium i utrustning som aldrig bedömts för tändkällor, rummet klarar kanske inte fyllnadsgränserna, och anläggningen stämmer inte längre med sin CE-märkning ^[3][5]. I praktiken bygger man därför ett nytt system eller byter aggregat, och återanvänder högst kablage och vissa kylställen om tillverkaren godkänner det.

Vad ersätter R404A?

R404A har ett GWP på cirka 3 900. Sedan den 1 januari 2025 får ny R404A inte användas för service av kylutrustning; regenererad eller återvunnen R404A får användas till den 31 december 2029, och från den 1 januari 2032 sjunker servicegränsen för stationär kyla till GWP 750 ^[1]. En befintlig anläggning konverteras oftast till en HFC/HFO-blandning, medan en ny anläggning byggs för R744 eller R290. Tabellen jämför de vanliga alternativen; GWP enligt förordning (EU) 2024/573 ^[1], glid beräknat med CoolProp vid daggpunkt −30 °C ^[7].

• R448A, R449A och R452A är A1 som R404A, så säkerhetsklassen ändras inte. Deras GWP är under 2 500 men över 750, så efter 2031 får även de bara fyllas på med regenererad eller återvunnen gas ^[1].
• R454C och R455A har GWP under 150 men är A2L (svagt brandfarliga). Att konvertera en A1-anläggning till dem kräver en ny bedömning enligt EN 378 av fyllnadsgränser, ventilation och komponenter ^[3].
• R404A och blandningarna ovan går på POE-olja. Kontrollera kompressortillverkarens godkännande för det nya köldmediet och oljan innan du konverterar.
• Blandningarna har ett temperaturglid på 4–14 K. Mät överhettningen från daggpunkten och underkylningen från bubbelpunkten, som överhettningsguiden beskriver.
• Konverteringskalkylatorn jämför kapacitet, hetgastemperatur och massflöde för dessa köldmedier i din anläggning.

Steg 1: Planera det nya systemet

1. Räkna fram kyllasten per temperaturnivå (pluskyla, frys, komfortkyla) och över året, och behovet av värmeåtervinning.
2. Välj systemlösning. En transkritisk CO2-booster klarar plus- och fryskyla i samma system. Ett indirekt system med propankylaggregat håller propanen utomhus eller i ett maskinrum och fördelar kylan med en köldbärare, till exempel glykol eller CO2 som köldbärare. Plug-in-diskar med R290 (självständiga, ofta vattenkylda) passar mindre butiker.
3. Bestäm var de köldmediefyllda delarna ska stå: i det bemannade utrymmet, i ett maskinrum, utomhus eller i ett ventilerat skåp. Det ger platsklassen och tillträdeskategorin ^[3][4].
4. Dimensionera rören. CO2-kalkylatorn dimensionerar koppar- och stålrör för R744, och HC-kalkylatorn kontrollerar fyllnadsgränsen för R290 och andra kolväten.

Steg 2: Säkerhetsklass och fyllnadsgränser

Enligt EN 378-1 och ISO 5149-1 beror den största tillåtna fyllnadsmängden på köldmediet, rummets volym, platsklassen och tillträdeskategorin ^[3][4]. För R744 (A1) gäller den praktiska gränsen: om hela fyllningen läcker ut i det minsta rummet ska koncentrationen stanna under gränsen, annars krävs åtgärder som gasdetektering, ventilation eller maskinrum. CO2 är tyngre än luft och samlas vid golvet.

För R290 (A3) bygger gränserna på den undre brännbarhetsgränsen (LFL). Under m1 finns i princip inga krav kopplade till rummet, mellan m1 och m3 begränsar rummets storlek och installationshöjden fyllningen, och över m3 ska de köldmediefyllda delarna stå i maskinrum, i ventilerat skåp eller utomhus ^[3]. Ta de exakta värdena och formlerna ur den utgåva av standarden som gäller för projektet. Artikeln om brandfarliga köldmedier visar exempel för propan.

Steg 3: Tryck, PED och ATEX

Varje del ska ha ett PS som täcker det högsta trycket i drift, vid stillestånd och under transport ^[3]. För CO2: kontrollera stilleståndstrycket. Många system har ett litet kylaggregat för stillestånd, eller kärl som är dimensionerade för att klara trycket. Enligt tryckutrustningsdirektivet 2014/68/EU beror kategorin (I–IV) på PS, volym eller rördimension och fluidgruppen. Propan är grupp 1 och CO2 grupp 2, och kategorin avgör bedömningen av överensstämmelse och om ett anmält organ behövs ^[5].

Där propan kan bilda en explosiv atmosfär, till exempel i ett maskinrum eller vid service, ska arbetsgivaren bedöma risken, dela in områden i zoner och dokumentera det i ett explosionsskyddsdokument ^[6]. Utrustning i en zon ska vara lämplig för zonen enligt ATEX-direktivet för utrustning 2014/34/EU. EN 378 syftar till att undvika explosiv atmosfär vid normal drift, men risken måste ändå bedömas.

Steg 4: Kompetens och certifiering

Enligt (EU) 2024/573 och genomförandeförordning (EU) 2024/2215 gäller kravet på certifikat för installation, service, reparation och avveckling inte bara F-gaser utan också alternativen ammoniak, CO2 och kolväten, och företag som arbetar åt andra ska vara certifierade ^[1][2]. Certifikattyperna för personer är ^[2]:

Medlemsstaterna får utfärda kombinerade certifikat. Certifikat enligt den gamla förordningen (EU) 2015/2067 motsvarar de nya typerna (kategori I → A1, II → A2, III → D, IV → E), men får bara användas vidare om innehavaren har uppdaterat sina kunskaper genom den fortbildning eller utvärdering som krävs enligt artikel 10 i (EU) 2024/573 ^[1][2]. För en CO2-anläggning behöver teknikerna alltså typ B, och för propan A1 eller A2. Kontrollera installatörens och serviceföretagets certifikat innan avtalet skrivs.

Steg 5: Ta HFC-anläggningen ur drift

Det gamla köldmediet ska omhändertas av en certifierad person och skickas till återvinning, regenerering eller destruktion. För in mängden i journalen. Avsiktliga utsläpp är förbjudna ^[1].

Steg 6: Provtryck, vakuumsug och ta i drift

1. Hållfasthetsprova och täthetsprova systemet med torr kvävgas enligt EN 378-2 innan det fylls. CO2 ger mycket högre provtryck än HFC: planera riskområdet. Se guiden om provtryckning.
2. Vakuumsug och kontrollera med ett stående vakuumprov. Se guiden om vakuumsugning.
3. Fyll köldmediet. För CO2: bryt vakuumet med gas först så att det inte bildas torris. För propan: håll tändkällor borta och mät med en gasdetektor avsedd för propan.
4. Prova säkerhetsfunktionerna: tryckvakter, säkerhetsventiler, gasdetektering, larm, ventilation och nödstopp.
5. Kontrollera driftdata och lär upp operatören.

Dokumentation

• Försäkran om överensstämmelse och CE-märkning av enheten enligt PED, med kategori och bedömning av överensstämmelse ^[5].
• Intyg om hållfasthets- och täthetsprovning, fyllnadsmängd och köldmedium på skylten.
• Riskbedömning, beräkning av fyllnadsgräns och, för propan, explosionsskyddsdokumentet ^[3][6].
• Driftinstruktioner, journal och certifikat för dem som gjort arbetet ^[2].

Checklista

• Är skälet till bytet klart: servicestopp, produktförbud, läckage eller kostnad?
• Är kyllasten per temperaturnivå känd?
• Är systemlösningen vald: CO2-booster, propankylaggregat med köldbärare eller plug-in?
• Är platsklass och tillträdeskategori bestämda för varje köldmediefylld del?
• Är fyllnadsgränsen kontrollerad mot den utgåva av EN 378 eller ISO 5149 som gäller?
• Är PS, PED-kategori och bedömning av överensstämmelse bestämda?
• För propan: är riskbedömningen och zonindelningen enligt ATEX gjord?
• Har personerna och företaget certifikat för CO2 eller kolväten?
• Är HFC-köldmediet omhändertaget och infört i journalen?
• Är provtryckning, vakuumsugning och funktionsprov dokumenterade?